söndag 8 juni 2008

Fria Skåneland

Att skriva början när man bloggar tycker ja är det svåraste, för om man har nått att skriva om måste man ändå ha en snygg början och inte bara rakt på sak, då blir de bara skumt att läsa den.
vi vill ha ett självständigt skåne// ni måste väll förstå att de här är väll det bästa för oss//
Och ni vet att vi kan nå det om vi bara vill, så kom och gung-gung gunga med oss//
oj råkade komma in i texten, och på tal om ingeting så ska jag troligtvis till holland den 30 juli till den 7 Aug, de kommer bli riktigt fett.
Jag borde igetligen plugga ist för att sitta här, har ett referat att skriva tills imorgon annars fackar Svenskan.


I gonna ring your bell and ask for a date
I gonna run like hell not to be late
I gonna swing your legs up in the sky
I gonna strip off your clothes and give you a try
Now I'm ringing your bell and you want me to tell Come out for a ride,
I'm your midnight guide
We gonna find some place under the sun
And run a bed race till the morning come


Sov några timmar förut, kanske va dumt för är pigg nu eller inte pigg men inte trött typ,
har varit i stugan och fxat med lite grejjer, men de va lite drygt att gå upp imorse, pappa kom hem igår från frankrike och bjöd på"fin vin" nått svin dyrt från Paris, jätte gott men efter 4-5 glas så a ja lite lullig, carro tyckte nog att ja va lite jobbig men de är lungt för jag har en bred säng.


Du och jag och världen.
Du och jag och världen, kommer du ihåg den tiden ?
när det bara fanns vi tre, allt var mycket lättare då än nu,
det var innan allt kaos började, då världen fortfarande var hel
och hade själen kvar, det var då vi fortfarande gick och gjorde
som vi ville och innan dom höra murarna av betong som nu delar vår värld
knappt fanns i våra mardrömmar.
Det som förr var skönhet och frihet är nu betong och obehag,
men det är inte bara vår värld som förändrats utan också Du,
Du som log och skrattade hela tiden , minns du ?
den stora glädjen du en gång visat är nu borta, som den aldrig funnits.
du är bara en blek skugga av ditt forna jag, inte mer än ett spöke,
blek och sorgsen. När jag tänker på hur Du och Jag och Världen var förr
blir jag glad, det är en av få tankar som nuförtiden ger mig glädje,
hur vi strövade fritt över gräset på vår Värld eller hur vi simmade ikapp
med vågorna, du sa till mig en gång att
-sluta aldrig hoppas kära vän, för då går vi under.
och det kommer jag aldrig göra heller, för även om det verkar lönlöst så
Hoppas jag för Din och vår Världs skull !

ska dricka en energidryck och sen skriva referatet så det är klart tills imorgon !

Peace out !