undrar om folk är olykliga, för enligt en statestik så har var 3:e person självmordstankar, har det alltid varit så eller ? om inte, vad är det som får oss att må dårligt idag ? har (tänker jag på undomar) man för stora krav på sig sjäv ? för det tror jag, vet kompisar som hela tiden måste vara bäst i skolan, få dom fetaste betygen för att bli accepterade av sina föräldrar och om dom inte får Mvg så har dom misslyckas, då förstår jag verkligen att man mår dårligt och tappar livsglädjen, har inte haft dom kraven på mig någonsin men jag tappar glöden ändå, måste man må dårligt för att må bra ? finns det någon som aldrig har mått dårligt ?jag vet inte om man kan svara på dom frågorna, men det är lätt att ställa dom.blir lätt sentimental när det är kallt ute och sommaren är långt borta, sitter och lyssnar på ken ring - prinsessa ,den blir man tung av...fett tung, musik är ett sätt att bli av med ilska/smärta/sorg och jag tycker det är lättare att bli av med jobbiga känslor efter att ha skrivigt lite.
jag skulle vilja skriva en bok, typ en bok som folk gillar och blir berörda av, inge tråk bok utan en som man tar till sig och vill läsa om och om igen, samma sak är det med musiken, vill göra musik som man känner igen sig i, typ hur vi kids lever vårt liv, hur det är att vara ungdom på 2000-talet men får inte till det, fastnar hela tiden och kan inte få ihop det med ett beat, svårt som tusan.
Ett till citat bara för det :
You can jail a revolutionary, but you can't jail the revolution.
Fred Hampton, the Black Panther Party
Dagen bästa blogg hittade jag på den här adressen iaf:
Hay que endurecerse sin perder jamás la ternura !
Peace out !
